Det är underligt vad ens liv kan ändras så dramatiskt på kort tid. Jag har mist min bror och var 10minuter ifrån att mista min pappa, och det inom 5dagar. (Långt inlägg)
Min storebror Håkan 48år var på semester här uppe i mamma och pappas sommarstuga. Han hade nyss vart förkyld, och var slut, blev anfådd av att gå, men trodde att det var förkylningen som hängt kvar. Så han tog det lugnt och under de 5dagar han var här så blev han lite piggare för varje dag. Men torsdag morgon hittade min mor honom liggande ute på klippan medvetslös. Hon ropade på pappa som genast satte igång med HLR. 112 ringdes och det skickades ambulanshelikopter, ambulans, och livräddningen. Stugan är på en halvö, och man tar sig lättast dit med båt. Pappa körde HLR i ca40-60min till helikoptern kom och tog över. Dom jobbade med honom i en tim. Men han kom aldrig igång. När mina föräldrar hittade honom så kände de ingen puls, han var nog redan död. Prel dödsorsak: proppar i lungan.
Kameran och mössan låg prydligt brevid honom. Han hade gått ut för att knäppa kort på soluppgången. Håkan var en helt frisk man i sina bästa år, som älskade att arbeta hårt, bland det bästa han visste var att arbeta i skogen. Vilket han passade på att göra de gånger han var uppe på besök. Annars så älskade han att sporta och gjorde det flera gånger i veckan. Det blev och är en chock för alla oss som kände Håkan att han så hastigt gått bort. Men den platsen han dog på var på metern hans favorit plats och det var en vacker och stilla soluppgång den morgonen.
På kvällen 5 dagar senare så kände pappa en smärta i ryggen, följt av illamående. Han satt då på ett möte och beslöt sig för att åka hem. När han kom hem var han vi i ansiktet och hade kräkts när han körde, men det visste han inte om. Det blev ambulans till sjukhuset. Prover togs, morfin gavs, och pappa började få ont i magen, som hade börjat svälla upp. Han svimmade även av när han skulle in på toaletten för att lämna urinprov, mamma var med och skulle stötta honom, men båda ramlade. Handikappställningen som pappa höll i var lös och följde med över dom. Vid 01 tiden lades han in på Observation och jag och mamma fick åka hem.
Vi hade inte hunnit somna när de ringde kl 0400 och berättade att vi skulle skynda oss in. Pappa hade kräkts blod och de konstaterade att aortan hade spruckit i magen så det blev akut operation. Lång väntan blev det innan vi fick veta hur det gått. Op tog 5 timmar. Han hade klarat op! Kirurgen sa att 10 min till innan op så hade de aldrig klarat det.
Sedan så har han legat nedsövd i respirator, och läget har varit kritiskt. 3 dagar sedan så plockade tog de bort sömnmedlet och efter det tog de bort respiratorn, så han andas själv, och har börjat prata, och humorn är verkligen på topp, vilket är ett mkt gott tecken! Det är stora förbättringar för varje dag. Han har fått sitta upp, igår fick han stå en kort stund. han tränar lungorna (blåser i vattenflaska) och idag ska han få komma på en annan avdelning. Fortfarande går han på dialys, och vi väntar på att njurarna ska komma igång.
Kenneth min yngsta storebror flög upp från kalmar så vi har varit samlade hela familjen under denna svåra tid. Nu har han tyvärr varit tvungen att flyga hem igen, men det har vart skönt att ha alla så nära under den värsta tiden. Min andra bror Johnny bor här.
Vi har fått underbart stöd och uppmuntran från våra vänner i församlingen, som har gjort upp ett mat schema. Varje dag så får vi middag gjord och utkörd, så vi kan lägga vår tid på att vara hos pappa. Nu när det allra värsta är över kan vi kanske börja återgå lite i alla fall till vardagen och även börja bearbeta sorgen efter Håkan.
För pappa är det nu det börjar den jobbiga vägen tillbaka.
Han blir uppskattningsvis kvar 1månad innan han får komma hem. Och vi delar upp besöken så han inte ska bli så trött, eller få det långsamt där.
Oj det var ett tungt och jobbigt inlägg att skriva.
Ha de gott alla vänner!
Hundarna mår prima, även om de förstått att något varit fel.
Bitzie fäller fortfarande päls. Det blev ingen utställning av naturliga skäl, men har ändå fått glädjas över resultaten :D Jag har ju väntat på att Hubbe ska bli champinjon och så blev det sååå fina resultat för Hubbe och Doris. Grattis Lotta :P
